Kaisu Koivistos
arbeten utgår från förhållandet mellan
människor och
husdjur, alltså både boskap och
sällskapsdjur. Hennes
konst behandlar kamratskapet,
girigheten och rädslan
som ingår i människors
kontakter med sina tamdjur,
som trots anpassningen
behållit något av sin
vilddjursinstinkt.
Kaisu Koivisto använder
djurmaterial i sina arbeten,
till exempel kohorn, ben
och tagel. Hon hittar sitt
material på slakterier och
loppmarknader. Resultatet
är inte nödvändigtvis
"naturligt" eftersom hon ofta
förenar djurmaterialet
med stål och plast.