En historia som Bengt hört är utgångspunkten för utställningen. Den som berättade (grafikern Stellan Schedin) hade som barn bott intill en nedlagd fabrik med en jättelik skorsten. En av hans äldre lekkamrater hade klättrat upp för denna och upptäckt att det fanns stegpinnar även på skorstenens insida. Han fortsatte ned i mynningen och nådde till slut bottnen där det växte gräs som saknade klorofyll och därför var gulgrönt. Han slog sig ned, tittade uppoch såg till sin förvåning stjärnorna lysa klart på den blå himlen. Långt senare fick han förklarat för sig att skorstenen skärmade av allt ljus som inte var vinkelrätt mot markytan varför stjärnorna, vars ljus är rakt, förmådde tränga igenom himlen mitt på dagen.
Bengt har försökt att gestalta historien som sådan, men också några av de associationer den väckt hos honom. T.ex kan en skorsten sedd i grod-perspektiv te sig som en väg, ungefär som ett avsmalnat kyrktorn är en symbolisk väg mot en horisont vriden 45 grader.